komandētC1
verb/kˈomaŋdeːt/
Translation
to command, to order
Definition
To issue a command (1).
Latvian original
Izteikt komandu (1).
Inflections
Present
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | komandēju | komandējam |
| 2nd person | komandē | komandējat |
| 3rd person | komandē | komandē |
Past
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | komandēju | komandējām |
| 2nd person | komandēji | komandējāt |
| 3rd person | komandēja | komandēja |
Future
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | komandēšu | komandēsim |
| 2nd person | komandēsi | komandēsiet / komandēsit |
| 3rd person | komandēs | komandēs |
- Infinitivekomandēt
- Imperativekomandē
- Imperativekomandējiet
Translations
- Русскийкомандовать
- Українськакомандувати
- Lietuviųkomanduoti, vadovauti