muktC2
verb/mˈukt/
Translation
to flee, to run away
Definition
To flee (1).
Latvian original
Bēgt (1).
Inflections
Present
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | mūku | mūkam |
| 2nd person | mūc | mūkat |
| 3rd person | mūk | mūk |
Past
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | muku | mukām |
| 2nd person | muki | mukāt |
| 3rd person | muka | muka |
Future
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | mukšu | muksim |
| 2nd person | muksi | muksiet / muksit |
| 3rd person | muks | muks |
- Infinitivemukt
- Imperativemūc
- Imperativemūciet
Translations
- Русскийудирать, бежать
- Українськатікати, втікати
- Lietuviųsprukti, bėgti