noklausītC2
verb/nˈuoklausiːt/
Translation
to obey, to overhear
Definition
To obey (someone).
Latvian original
Paklausīt (kādam).
Inflections
Present
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | noklausu | noklausām |
| 2nd person | noklausi | noklausāt |
| 3rd person | noklausa | noklausa |
Past
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | noklausīju | noklausījām |
| 2nd person | noklausīji | noklausījāt |
| 3rd person | noklausīja | noklausīja |
Future
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | noklausīšu | noklausīsim |
| 2nd person | noklausīsi | noklausīsiet / noklausīsit |
| 3rd person | noklausīs | noklausīs |
- Infinitivenoklausīt
- Imperativenoklausi
- Imperativenoklausiet
Translations
- Русскийпослушаться, подслушать
- Українськапослухатися, підслухати
- Lietuviųpaklausyti, išklausyti