bruktC2
verb/brˈukt/
Translation
to collapse, to crumble, to fall
Definition
To collapse and turn into ruins; to crumble.
Latvian original
Gāzties un pārvērsties drupās; grūt.
Inflections
Present
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | brūku | brūkam |
| 2nd person | brūc | brūkat |
| 3rd person | brūk | brūk |
Past
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | bruku | brukām |
| 2nd person | bruki | brukāt |
| 3rd person | bruka | bruka |
Future
| sg. | pl. | |
|---|---|---|
| 1st person | brukšu | bruksim |
| 2nd person | bruksi | bruksiet / bruksit |
| 3rd person | bruks | bruks |
- Infinitivebrukt
- Imperativebrūc
- Imperativebrūciet
Translations
- Русскийрушиться, обваливаться
- Українськавалитися, обвалюватися
- Lietuviųgriūti, irti